VARNING!! (för snurrigt inlägg)

Männsikor är fruktansvärt trångsynta. Jag märker det mer och mer.. Speciellt vi i Sverige. Vi är löjliga. Det finns så fruktansvärt mycket mjäk i detta land..
Jag gillar mjäk, jag är lite utav en "Mjäk" tjej, men när till och med jag ser att det börjar gå lite till överdrift är det alldeles för mycket. Det finns så mycket som vi borde lära oss. Vara hårdare när vi behöver och lära oss lite mer acceptans. Vi är så jäkla lätt-provocerade.. Why?
Kom igen nu, det behövs lite stake!

Jag undrar vad som händer. mycket saker runt omkring bara känns som att det snurrar förbi. Jag vet inte vad jag är. Nej, jag ser inte gröna gubbar i träd eller blå elefanter i toaletten, men ibland känner jag mig vilsen. Vart ska jag? ( och nu menar jag i lite större utsträckning än i min lägenhet.....)
Jag snurrar bara med i livet. Jag känner mig som ett påhäng ibland. Jag vill inte vara ett påhäng. Jag vill skapa mig mitt liv. Jag vill ha egna berättelser. Jag vill att mitt liv ska kretsa om mig.
Hej, jag heter Kim, jag är Ego!
Missförstå mig rätt med det jag skrev..
Det jag menar är att jag inte vill leva MITT liv i utkanten, observerande, av någon annan.
Jag vill kunna skriva min egen bok. Jag vill kunna ha någon "biografi".
Nej, det är inte att jag misstrivs i att vara Mamma, jag ÄLSKAR att vara en Mamma. Neo är det bästa om någonsin har hänt mig. Hans liv VILL jag sitta och observera.
Fasiken, jag ska jaga ungen med en dold mikrofon så jag vet allt! ;)
Men saken är ju den att jag inte bara är Mamma. Jag är Kim. Hon som även är mamma.
Jag vill ha historier att berätta för mitt (mina, om det nu blir så) barn om mina äventyr.
Nej jag är inte missnöjd med mitt liv. Absolut inte.
Jag tror bara att det är viktigt att man påminner sig att man inte ska nöja sig med vad som helst. DU ska leva i ca 90 år ( i vissa fall, även ännu längre), och man lever bara en gång, så då är det väll lika bra att leva. Ibland så försvinner man i sin "bekvämlighets-bubbla", vilket kan vara skönt, men man ska inte glömma att ta sig ur den oxå. Lev.
Många ggr kan jag hitta mig i min bekvämlighets-bubbla.. Det är dessa ggr som jag finner mig sjäv tänka, ungefär, det som jag skrev här.
Jag måste göra lite saker. Njuta av livet som Kim Andersson. Mamma till Neo Nygren, sambo med Fredrik Nygren. Men Kim Andersson är ju även Kim Andersson. En person med egna "intressen".. Saker som Kim Andersson vill göra.
I familjelivet så fastnar man välsigt lätt i sin familje-bubbla. Min familj är Underbar. Den är det bästaste som finns. Men för att jag även ska kunna uppskatta min Familje-bubbla, måste jag ta mig ur den och hoppa in i någon annan bubbla för en timm, två timmar, en kväll, en helg.
Vad som helst. Vilka äventyr som nu ska utföras.
Det som är viktigt i dessa lägen är oxå att man tillåter någon att kunna skapa en egen berättelse.
Om man lever med någon som inte låter dig leva, är det inte värt det. Det kommer att slå tillbaka tusen gånger falt. Karma finns.
Många gånger kan det vara så att den personen som förhindrar inte gör det med mening. Men 80% av fallen säger jag är skitsnack. Det är rädsla, inte ditt undermedvetna.
Oj vad snurrigt.
Det enda som jag egentligen vill säga:
Alla har sin egen historia. Glöm inte bort att leva och skapa dig din historia. Tillåt andra att skapa sin egen historia.

Eftersom att jag vet att saker och ting kan missförstås och överanalyseras ska jag understryka än en gång:
Nej, jag är INTE missnöjd med mitt liv. Jag älskar det jag har. Jag måste bara påminna mig själv att låta mig leva lite. Min historia som jag har än så länge har jag skapat. Det är bara det att det är lättare nu när jag har min "familje-bubbla" att falla tillbaka på, att glömma bort mig själv och kunna fortsätta Kim Andersson historien.

Är det bara jag som tänker såhär??

Kram K