________________________________
Jobbat: Check!
Kommit hem: Check!Diskat och plockat: Check!
Busat med barn: Check!
Busat ännu mer med barn: Check!
Lagt barn: Check!
Kirrat välling för nattvaket hos barnet: Check!
Tvättat bort fejjan: Check!
Nu är jag färdig för idag. Jag är redo för sängen!
Jag är numera en mycket MYCKET trött kvinna.. Det här med heltid var jobbigare än vad jag trott haha Jag tycker att det är skit kul, att ansvara för Frukt och Grönt, Arla och bröd. Att få beställa och ha friare armar i det man gör. Jag måste bara få in rutinen så är jag klar.
Jag önskar oxå att jag kunde vänja mig vid att gå upp 04.40, så att jag slipper vara dyng trött hela tiden!
Nu måste jag ju berätta att jag har fått lite komplimangen på jobbet idag :D En kund sa att jag har fin näsa! Jag vart så glad över det så jag var tvungen att basunera ut det och chefen sa: "Han måste vart packad!" Haha tack för den!
Sen har jag hört att jag är en "pudding", inte fel det! haha
Jag saknar Neo något frukansvärt på dagarna. När mammorna kommer in med sina barn i vagnen och handlar, tänker jag på en tiden när det var jag och Neo. Min underbara son!
Nu inser jag hur fort tiden går. Min son är stor nu, jag kommer inte att vara hemma och ta hand om honom längre på dagarna. Usch, vilken ångest!!
Mamma älskar dig över allt annat. Jag önskar att vi kunde vrida tillbaka tiden då det var du och jag.. Att inte träffa dig lika mycket gör ont.. Nu börjar du bli stor.. Förskola, skola, jobb.. Tiden går för fort!
Neo på förskolan ska jag berätta lite om. Det går sådär med inskolningen. Neo vill inte riktigt släppa taget om Fredrik. Igår när Fredrik hade gått iväg började Neo gråta. Han grät ända tills Fredrik kom tillbaka, Neo började blöda näsblod för att han grät så häftigt ( han blöder jätte lätt ) Men idag hade det gått bättre, Fredrik var iaf hemma en kvart, tjugo minuter innan dom ringde från dagis och sa att han skulle komma tillbaka för att Neo bara grät. Stackars! :´(
Jag hoppas att det kommer att gå bättre nu.. Grejjen med honom är att han blir otröstlig. an gråter och gråter och gråter HYSTERISKT.. Det är det som är det jobbiga, det hade vart skönare om det var så att han grät och sen var bra. Men tanken att an bara gråter och gråter är oumbärlig. Ibland vill man bara skita i inskolningen och vara hemma med honom igen. Men, pnegar måste in, och det är ju där skon klämmer..
Nej nu är jag waaaaay för trött ör att sitta här. Godnatt!
