Jag och Fredrik började bråka imorse, framför Neo. Det gör ont.
Jag har så dåligt samvete just nu. Stackars min älskling. Det var ju absolut inte hans fel, men han förstår ju inte riktigt det. Att se hur han var sen gjorde ont. Min lilla vän. Jag vill bara springa upp till dagis och hämta hem honom, krama honom och pussa honom tills han blir galen och berätta hur mycket mamma och pappa älskar honom!
Min underbara son som jag gör ALLT för.
Att bråka inför Neo är någonting som jag aboslut inte tänker göra. Han är inte värd att må dåligt. Han är värd allt i livet.
Jag och Fredrik har kommit överens om det. Aldrig mer!
Nu funderar jag på att bunkra mitt arsle i soffan och glo på en film..
___________________________________
Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar,
din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar,
din hud och din doft
så underbart skapat allting.
___________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar