Mystery...Man?

Idag hade jag fin fint besök vid middagen. Jag hade en date, men inte med min man eller min son. DET NI! Nu undrar ni allt? Okej, jag ska släppa bomben, någon gång måste jag ju komma ut med detta, jag kan inte sitta och dölja detta för evigt. Men jag vet inte om jag är redo, speciellt inte eftrsom att jag inte har berättat detta för Fredrik än.... Nu är ni allt nyfikna va?
Okej, here it comes.
Det var jag och.............. räkningarna.
Hahaha Fy fan, jag är för rolig!! ( detta är kvällshumor på högnivå mina vänner!)
Dagen innan löning, då är det detta som gäller.
Hade tänkt att jag skulle unna min andra älskare lite tid nu på kvällen efter mitt älskade barn hade somnat, men jag orkade inte. Jag pratar om min älskade disk mina vänner, Det står där ute i det kalla mörka köket och ropar mitt namn. Dock kommer jag inte ge den någon som helst uppmärksamhet, möjligtvis kommer jag att göda den mer :P

Jahopp, Utöver min tråkhumor ska man väll ta och prata lite allvar. Igår när jag hämtade Neo från dagis ville Mino prata med mig. Hon tyckte att jag ska dra ner Neos dagistimmar. Han är jätte trött och risken finns att an kommer att vantrivas på dagis. Han har ju haft feber nu 2 ggr utan att vara sjuk, dom tror att det kan vara för att han är för trött. Mycket möjligt. Efter detta samtal med henne så vart jag kluven.
1. Irriterad. Vi skulle väll som sagt inte ha honom där så många timmar om vi inte behövde? Skulle jag och Fredrik kunna ha han hemma skulle vi väll? Vi har inte den turen att vi jobbar olika tider, eller den mäjligheten att jag skulle kunna börja 1 timme senare. Jag kan inte hämta honom tidigare från dagis, jag har mina tider 7-16, det är tur att jag kan springa en 5-10 minuter tidigare från jobbet så att jag hinner med det tidigare pendeltåget, ås att jag hinner hömta honom i tid. Jag menar, vi behöver pengarna och vi behöver våra jobb...
2. Självisk. Jag ( och fredrik ) har rätt att gå ner till 75% i arbetstimmar, men det påverkar ju min lön.
Men egentligen så är ju det en piss i sjön om man jämför med ens barn välmående.
Det känns som att man alltid står med foten i nån skit hela tiden. Varför kan inget bara rulla på smidigt??? Så tröttsamt.
Sen vill man ju inte be om hjälp med Neo heller hela tiden..
Ja, jag vet inte. Men jag bara önskar att allt vore som man hade tänkt sig någongång. Och att allt BLIR som man hade tänkt sig NÅGONGÅNG.
Fan, det känns som man alltid har press på sig, hela tiden MÅSTE jag göra någonting. Jag skulle vilja, och defintivt behöva om inte annat något rutinbrytande. Från det att man vaknar är det något som måste göras hela tiden fram tills dess att barnet har somnat, men inte ens då kan man tagga ner, för att risken ( som är mycket stor by the way) finns att neo vaknar, och man måste "natta" om honom igen. Sjuttsingen, nu när jag tänker på det är det inte många ggr som jag bara kan tagga ner och inte tänka på någonting alls, fy fan vad skönt det skulle vara att bara kunna städa utan press? utan att någon springer runt benen och vill ha vatten, mat, leka m.m
Vad deppad man blev nu då.
Förstå mig inte fel nu, jag ÄLskar mitt barn, jag skulle inte vilja byta bort honom mot mitt liv jag hade innan. Absolut INTE. Jag vill ha som jag har det nu, bara med lite mindre press från alla håll o kanter, lite mer paus i vardagen..

Jösses, vad man avundar er som får allt att låta så bra hela tiden. Hur gör ni?