Hakuna Matata för faan!

Idag har det vart en tung dag för många, och det kommer att ta ett tag innan saker och ting har smälts.. Men det är livets gång..
(Ibland kan den där frasen verkligen ta sig baklänges och daska sig grå!)
Fredriks morfar har gått bort.. Trots att jag inte är blodsband eller "släkt" så betyder han och alla andra mycket för mig, och tanken på att han inte finns kvar är lika overklig för mig nu som annars. I mitt huvud är alla jag bryr mig om odödliga. På något konstigt sätt så kan man inte banka in huvudet att så inte är fallet, det spelar ingen roll hur många ggr som man är med i dessa hemska, HEMSKA situationer, tanken ändras aldrig. Så är det, och så kommer det alltid att vara.
Det var så tungt att se Fredrik imorse när beskedet kom. Fredrik älskar sin Mormor och morfar högt, och att tänka sig att fortsätta leva utan sin morfar är tungt.. Men jag tror inte riktigt att han har landat än.
När min gammelmormor gick bort så landade jag inte riktigt någon gång. Allt var tungt och grått. Det var som att jag landade på fel ställe, det var så mycket osagt, tankarna snurrade, jag kunde inte sova. Utåt verkade jag okej, men det var jag inte. Det var först efter begravningen som jag kunde komma tillbaka. Det var då som jag kunde säga hejdå. Mitt sätt att bearbeta det som var osagt var att jag skrev ett brev som jag sedan lade på kistan. Då fanns mina ord hos henne..
_________________________________________

Över till annat då, det är så jobbigt att tänka i dessa banor...
_________________________________________

Jag har ingenting speciellt att berätta egentligen, i helgen så hade vi kalas för Neomannen, så jag har nu lagt på mig ca 10 kg i tårta och godis................ :P

Fredrik jobbar kväll idag, han har börjat på nytt jobb, han verkar trivas bra :)

Nej, jag vet verkligen inte vad jag ska skriva, Jag har inget kul att skriva :S

Jag har märkt att mitt humör är konstigt dock. Helt plötsligt blir det som att jag drar mig in i mitt skal och grubblar. Där inne kan jag sitta och skrika, sitta med mina vodoo dockor och sticka pinnar i dom och skälla bäst faan jag vill. ( notera att detta är när jag är arg )
Varför blir det så att man egenltigen har en säkert 1000 grejjer inom sig som man bara vill få ut, men man öppnar inte käften och säger dom? Kan någon förklara det? och saken är ju den att det är inte någon incident som hände för 1 minut sen, utan jag blir långsint som faan!
Vad är det som händer Kim??
(Detta är saker som inte har kommit ut när dom borde.)

"Hakuna Matata, det är ord som är bra, Hakuna Matata, gör att man blir glad. Finns inga beskymmer, man är lycklig var dag. Det är en härligt fin, filosofi, Hakuna Matata.."

Hakuna Matata= Inga beskymmer

Det är mitt nya motto! Från och med NU!

Nytt år, Dags för Nya tag Kim