Allvar, here it comes!

Min Snygging till son!

________________________

Efter många blaha inlägg så kommer allvaret. Man vill ju så gärna att allt ska vara så bra, att det minsta problemet man har är att man inte hittat nå jäkla batterier. But that ain´t real life, that´s dream life..

Nu vill jag bara att allt ska ordna sig på alla håll och kanter. Varför är det så att alla poblem verkar komma i perioder, i en klump? Det ska ju självklart vara ås att man inte ska kunna hinna fixa med en sak innan nästa kommer.. *Suck*

Men egentligen är det bara en sak som rör mig, som jag behöver engagera mig i. Men Empatisk som man är, tar man ju till sig allt och bryr sig. Vill ju att alla jag tycker om ska må bra!

Åter till det som rör mig..

Det är dags att jag tar tag om detta nu, och tar det på mina axlar, det är så det måste bli. Saker och ting fixar inte sig självt, och den personen kommer inte att inse ett ruttet öre. Jag måste banka liv i detta, och styra saker och ting. Orkar jag det egentligen? Det vet jag inte. Men jag kan inte sitta och förneka allt, och hoppas på att "tänker jag inte på det, löser det sig självt" Vilket BS..

Jag kan inte släppa det, och är det en människa jag älskar, HUR ska jag kunna låta det passera förbi utan att jag reagerar?

Jag älskar denna människa något enormt, och jag vill hjälpa. Det som jag oroar mig för att jag är rädd för att min hjälp inte kommer att bli mottaget på rätt sätt.

Kankse kommer det stöta bort personen? Kanske kommer det att rädda personen. Men jag måste föröska.

Nervöst att ringa det första samtalet och ta tag i tyglarna..

Men nu ska duttandet ta slut, nu ska det bort. Det finns endast 2 alternativ som finns nu, och ett av dom ska följas "One way or another" .. Det enda jag skulle tycka var skönt, är om jag skulle veta att det står någon bakom min rygg och stödjer detta. Som inte skulle mitt upp i allt ställa sig framför mig och trycka mig tillbaka. Så jag kanske måste prata med en person först? Detta är en situation där det krävs mer personer än jag. Men i dagens läge, är dte jag som är "the bad ass", och hur ofta på en skala är det så?! Visserligen så med denna person är det ju oftast så. Jag känner mig som " en av dom".. Bara för att jag inte tar till mig allt som kommer ur dennes mun.. Eller köper det mesta som den säger.. För att JAG VET att det som kommer ut i dessa lägen är undanflykter för att få denne person att se bättre ut i dager.. För att denne person ska förneka hur verkligheten är, hur situationen har eskalerat till det de har blivit..

Ska avsulta med att berätta att jag har den OTROLIGT roliga tvättstugan idag kl.13......